1 år

Idag har det gått ett år sedan vi fick veta att vi skulle få ett hjärtebarn. Vi visste inte hur sjuk han var, bara att han var sjuk och att han kunde dö.

Fy fan vilken chock. Vilken jävla resa vi fått detta år. Sjukhusinläggningar, sjukhusbesök, hopp, förtvivlan. Känslan av att man börjar känna sig stark för att sedan brytas ner totalt. Motgångar och medgångar. 

Det har varigt ett tumult år, lärorikt och man har fått en insikt om vad man är kapabel till. Fy fan vad vi kan vara starka när vi behöver vara det. Och vad vi kan tillåta oss vara svaga när vi behöver det. 

Jag är oerhört stolt över mina stora killar som har klarat detta året så pass bra som dom har gjort. Dom är verkligen dom bästa bröderna Elias kan ha. Dom är oerhört förstående och duktiga med honom. Omtänksamma och fina. 

Älskar er alla mina barn 



0 kommentarer
publicerat i Vi
Taggar: ebsteinsanomali, livetmedhjärtebarn

Så rullar en ny vecka igång..

..med lite planer. Det är något nästa varje dag denna vecka. Men onsdag ich lördag ser jag fram emot bäst. På onsdag ska jag träffa en vän från "förr" vi ses sällan men har lika kul som då när vi ses.

Och på lördag ska vi ha en liten kräftskiva. Vi brukar ha en ganska stor varje år men i år vi tonar.....


Exakt så långt kom jag på mitt inlägg som jag låg och skrev igår i sängen... Då kommer Johan in och frågar vem av oss som ska åka in med Elias. Ny arytmi igen. 

Blir så ledsen och trött! Jag åkte in det var ett jobbigt besök med infarter som lossnade och många stickförsök. Så jag och Elias kom hem halv två inatt lagom möra! 

Så den 7-9/9 ska han läggas in för medicinbyte och sen blir det ev pacemaker insättning efter det... 

Så ettårsdagen den 9/9 blir på sjukhus. 

Klyscha?

I morse när jag stod och gjorde frukost till barnen så bara kom det över mig hur otroligt mycket jag trivs med att stå där och göra frukost till barnen innan dom ska till skolan. Älskar kunna vara hemma och göra det för dom. Dom uppskattar det och jag njuter av det! Sen att gå hemma och fixa och dona, fixa med god middag. Tycker det är kul. Skulle kunna vara hemmafru på riktigt tror jag. Synd att man inte kan det i längden. 

Kvinnoklycha? Föråldrat tänk? Kanske, men så är jag. 

Sen vissa dagar spyr jag på alla dessa sysslor men nu en perjod trivs jag verkligen med det. 

Vi lever enligt mig ett jämnlikt förhållande. Jag sköter det mesta inne och Johan ute. Och nu när jag är hemma mer så gör jag mer hemma eftersom han jobbar. På så sätt jämnar det ut sig. Vissa kanske tycker att det inte finns någon jämlikhet alls i det men jag kan inte hålla med..




Visa fler inlägg