Rakt in i hjärtat

Så igår var det premiär för serien Rakt in i hjärtat på SVT1 och fy så mycket som kom tillbaka när vi såg det. Var tungt, kan säga att det var många tårar som rann. 

Känslan när vi lämnade Elias på OP, korridoren utanför OP som vi vankade i. Känslan när man såg hans kirurg, eller när man såg hjärtläkaren som tog emot Elias när han var nyfödd. Samma läkare som förklarade så bra om hans hjärtfel. Och som lugnade mig fint vid hans första arytmi. Och värmen man välkomnades av på Ronald McDonald hus. Alla dom känslorna som vi hade i Lund bara sköljde över en. 

Och så tänkte man ett steg till, vi ska göra allt det minst två gånger till... Ångesten kom då! Man vill verkligen bara ta Elias och springa därifrån! Jag tyckte att Willes mamma i programmet satt ord så bra på alla känslorna som man har.. 

Man vill verkligen inte, men man måste. Men som tur är vinner förnuftet över känslan att fly, man kan ju inte det. För då vet man att han dör..
 

↑