Julen kommer och tråkiga besked likaså

Sakta men säkert trots bristen på snö så kommer julkänslan smygandes. Det känns skönt och varmt. I helgen var vi och köpte skinkan från en gård ett par mil hemifrån, älskar att köpa kött därifrån. Djuren har ett bra liv och det är inte stressad och massproducerat. 


Börjar känna av dessa 1000 saker man bör göra innan jul, men jag känner mig inte stressad faktiskt. Vilket är konstigt. Jag brukar vara julstressad varje år. Men det är så mycket annat som tar upp mina tankar i år så jag tror att det är det som gör att jag känner att det får bli som det blir. 

Min syster har fått cancer igen, vi fick beskedet för en vecka sen. För tio år sedan så besegrade hon den men nu har hon fått den igen. Men hon kommer besegra denna med! Jag har bestämt det!! Lyckligtvis är den godartad så halva slaget är redan vunnet känns det som. Men likväl så suger det. 



Så kommer nerverna igen....

Jag blir alltid nervös när Elias ska läggas in på sjukhuset. I morgon är det dags igen. Nu ska medicinerna bytas. Han ska ligga inne onsdag till fredag är tanken. 

Jag har sedan Elias föddes utformat sjukhusångest! Tycker dagen innan inläggningen är hemsk, ångest och klump i magen. Tårarna rinner utan någon direkt anledning. Men det blir så påtagligt hur sjuk han är. Men när vi väl är där så går det rätt lätt ändå. Dagen innan är som sagt värst. Jag ska sova där i morgon, sen tar Johan natten efter. 

Men innan jag åker till sjukhuset i morgon ska jag och Anna ut på en ridtur. Ska bli skönt att komma ut och göra något kul innan isoleringen på sjukhusrummet startar... 



Tillsammans gör vi skillnad!


Ibland..

....när man tänker så har mina tankar så lätt att vandra iväg, idag när jag hämtade posten var ett sånt tillfälle.

Just nu är vi inne i en bra period med Elias, han hittar på massa och lär sig massor. Verkligen jätte kul, men så idag med posten så kom en kallelse till sjukhuset för honom. Då slår det en hur sjuk han igentligen är. Och då blir jag lite sorgsen, denna fina pojke. Min fis, tänk om han inte får bli vuxen...? Tänk om vi mister honom... Verkligheten är ju så att det finns en risk på hela 25% att han inte kommer bli vuxen. Så jag njuter varje dag av min unge! 

Ja tankarna dom vandrar så lätt iväg.


Visa fler inlägg