Jag & Mina Killar

Fy fan vilken chock. Vilken jävla resa vi fått detta år. Sjukhusinläggningar, sjukhusbesök, hopp, förtvivlan. Känslan av att man börjar känna sig stark för att sedan brytas ner totalt. Motgångar och medgångar. 

Det har varigt ett tumult år, lärorikt och man har fått en insikt om vad man är kapabel till. Fy fan vad vi kan vara starka när vi behöver vara det. Och vad vi kan tillåta oss vara svaga när vi behöver det. 

Jag är oerhört stolt över mina stora killar som har klarat detta året så pass bra som dom har gjort. Dom är verkligen dom bästa bröderna Elias kan ha. Dom är oerhört förstående och duktiga med honom. Omtänksamma och fina. 

Älskar er alla mina barn