Hjärtebarnsträffen

Nu måste jag få berätta om Hjärtebarnsträffen som jag var med och arrangerade i Knivsta, träffen var i söndags och nu har jag hunnit smälta alla intryck och allt som hände.

Det var tack vare mina fina fina vänner Anna och Jens som hela denna träff vart så pass fantasktisk som den faktiskt blev. Hur det hela startade med var att jag fick i uppdrag av övriga styrelsen att ordna med en medlemsträff i Knivsta för medlemmarna i Hjärtebarnsföreningen i Uppsala Län. Funderade lite på vad man kunde göra och kom på brandkåren. Dom borde ju kunna komma och visa upp sig, dom sa ja till det. Sen sa mina pojkar att det vore kul med om det fanns ponnyridnig. Korvgrillning var ju oxå en självklarhet.
 
Okej, eftersom Anna och Jens har hästar och jäkligt bra kontakter i hästvärlden så var det som naturligt att ringa dom. Och gissa om jag är glad att jag ringde! Anna skulle fundera ut om det fanns någon ponnyridning till en väldigt knapp kostnad. Vi satt och spånade i telefonen och började skojja om riddare och så. Sagt och gjort, Jens ringde sin vän och vännen han är även lagkapten för Nordic Knights. Och vet ni, dom sa också ja till att komma och visa upp sig med hästar! Alltså en riktig riddare skulle komma!! En riddare blev två riddare och dom hade även med sig aktiviteter som måla din egen sköld, armborstskytte och pil och båge. Dom hade även med sig rutsning som barnen fick pröva.
 
 
Jag kan inte uttrycka mig med ord över hur tacksam jag är över att ni gjorde detta möjligt. Utan er hade denna träff aldrigt blivigt så bra som den blev. Strålande sol, korvgrillning, glada barn och riddare. Helt fantastiskt. Tack snälla Anna och Jens, tack Nordic Knights för att ni kom, tack till alla andra sponsorer för att ni gjorde detta möjligt. Vi var dryga 100 personer på träffen, alla jätte glada och tacksamma. Den värmen och glädjen som förmedlades denna dag det var något jag aldrig varigt med om förut.

Sen att detta kommer leda till något mycket större, det är häftigt. Men det kommer bli så himla bra. Den karamellen suger jag på ett tag till, men jag lovar er. Ni kommer inte vilja missa det. Det är så häftigt! Och det är inte bara för hjärtebarnen utan det är större än så....
 
Bjuder er på härliga bilder från helgen, Må gott vänner
 
 
 Killarna är jäkligt imponerade och lite starstruck!
 
Edvin målar sköld
 
Sekunden efter drar Partic svärdet över armen, jag lovar hjärtat slog ett extra slag!
 
Lilla Gull tyckte också att det var jätte spännande
 
Här är jag ute på vandring!
 
 Freja och Patric, så sjuk skickliga ryttare!
 
Patric visar hur man skjuter pil och båge från hästryggen, i galopp!!
 
Freja, är så imponerad utav hennes träffsäkerhet
 
Sir Patric Chevalier de Maltese Knight of Grace, alltså en riktigt dubbad riddare
 
Freja, Svarta Riddaren. Wow!
 
 
 
 
Elias var mycket imponerad
 
Att få rida riddarhäst är något som Edvin länge kommer vara stolt över!

Förbundsråd

Så här ligger jag i sängen på Synninge gård och kan inte sova. Försöker smälta alla intryck och möten jag gjort denna helg. 

Jag har varigt på förbundsråd med hjärtebarns förbundet. Vi har en halvdag kvar så än är det inte slut. Men vilken otroligt givande helg det har varigt. Framförallt med alla möten med andra som lever med det som vi hjärtebarn lever med. Oerhört intressant att byta tankar och dela med sig utav känslor. Samt att planera och ge varandra tips och råd om hur vi ska driva föreningarna vidare. 

Det har varigt mycket allvar och massa skratt. Som ny har jag kännt mig oerhört välkomnad och inkluderad. Tack till er alla som var med på denna helg, och tack för att jag fick åka.



Så inom ett år

Jag sitter här på min altan och njuter av solen och utav att titta på Elias när han sitter där i sandlådan och leker. Min fina pojke. Får ett litet sting utav ångest när jag tänker på allt vi gått igenom med honom. 

Och innom ett år ska han vara opererad igen, igår bestämdes det att det var dags att gå vidare. Pappren ska skickas till Göteborg och dom ska börja planera in Elias TCPC.

Det kändes helt lugnt igår, det är ju ingen överraskning att han ska göra den operationen. Men vi har haft ett väldigt lugnt halvår utan massa akutbesök och han har känts väldigt frisk. Men nu är det alltså dags igen. 


Min lilla kille, han som töltar runt på gräsmattan och snackar. Han, min lilla kille som inte ens är 2 år. Han är min son, min hjärtis, min hjälte!



Visa fler inlägg