Förberedelser
När jag var på pastoratet och hämtade nyckeln till församlingshemmet drog jag på stans generalvurpa, höll Edvin i hand och Elias bar jag i stolen. Edvin for också ner i backen och vad är det första man gör? Tittar sig runt om och tänker såg någon?! När slutar man tänka så? Helfånigt ju!
Känner mig konstigt nog inte det minsta nervös inför morgondagen. Jag brukar ju vara helnipprig. Men icke, kommer väl i morgon kan jag tänka mig.
Men nu är allt så förberett det kan bli, dopklänningen är struken. Pojkarnas kläder likaså och Johan är mentalt förberedd för kavaj och skjorta. Vad kan gå snett?!
