Nicki
Detta är ett tungt och känsligt inlägg, sluta läs om du inte klarar känsliga saker.
På fredagseftermiddagen skulle jag åka ner till Ica och handla lite till fredagsmiddagen. Sätter mig i bilen, startar och åker. Hinner bara några meter så ser jag att Nicki vår hund springer efter. Backar upp till huset med henne och Johan tar henne. Åker igen tittar i backspegeln ser hur hon leker i löven som Johan blåser och jag åker.
Svänger ut på asfaltsvägen här hemma och åker iväg. Efter ca 50 smäller det till i bilen. Kollar backspegeln ser inget. Tänker att det kanske var en lerklump i hjulhuset eller en sten något sånt. Efter några sekunder ringer Johan.
-Fia, vänd du körde över hunden.
Den meningen, den känslan....... Skammen, skulden!
Vänder, åker hem möter en hund som lider, barn som gråter. Kastar in ungarna i bilen, åker i ilfart till djurakuten. Nicki tas akut in på intensiven. Organen har lagt av pga att hon är i chock. Dom behandlar chocken för att kunna röntga för att bedöma skadan.
Vi får svaren, hon har ett diafragmabråck, alla organ är på fel plats samt att hon fyller på med luft i buken, dom vet inte vart luften kommer ifrån.
Vi tar beslutet att dom får avliva henne. Skadorna känns för stora, dom kanske kunde få henne bra men hon skulle behöva omfattande operationer och dom kunde inte garantera att hon skulle bli frisk.
Så helgen har varigt kass! I lördags kväll bröt jag ihop utav skuldkänslorna. Det är hemskt. Jag vet att jag inte kunde gjort något annorlunda. Men det hjälper inte jätte mycket. Det måste bearbetas..
Tydligen så när jag svängde ut på asfalten så såg hon det fick för sig att hon skulle med. Hon tok stack från Johan sket i att han ropade. Han sprang efter henne och hon efter mig. Hon kom ifatt bilen på bilens högra sida och skulle springa unde bilen till förardörren, hon kom under hjulet.
Så som jag kommer sakna denna hund, snällare och mer tillgiven hund kommer vi aldrig ha. Sorgen är stor, och saknaden enorm. Huset är tomt och en del av vår familj är borta.