Det har gått en dryg vecka...

Sen vi var inlagda på sjukhuset nu. Veckan har varigt sådär, varigt en del kontroller. Men vi går sakta men säkert framåt. En plan har vi och Dr Anders lagt upp nu och jag håller tummar och tår för att det ska funka. 

Jag insåg här om kvällen när det var kämpigt att fy fan vad bra vi är helt enkelt! Vi klarar detta så himla bra. Ingen kan förstå vad det är vi går igenom varje dag, men vet ni...? Vi gör det så galant! Vissa dagar bryter man ihop och känner sig ynklig men så reser man sig borstar av smutsen och tar ett starkt steg framåt. 

Igår var jag ut och red med Anna i stormen! Hahaha! Det måste varigt en syn, genomvåta kom vi fram till stallet. Men det var så himla kul, tänk vad lite extremt väder kan göra. Jag och Hannes börjar hitta en rytm, och vad vi kan och inte kan göra med varandra. Han är en go kuse! 




Det ger mig massa energi att vara i stallet, jag känner mig starkare och mera vid liv. Jag behöver verkligen den stunden utav ro som jag får utav min kära vän Anna när vi pysslar med hästarna. Tack fina vän för dig!! Du gör så mycket mera än vad du vet. 
↑