Känslan att välja barn

Nu är man åter till skuldkänsloträsket! 

Känslan utav att man väljer mellan barnen. Ska man vara med Elias som behöver en? Eller ska man vara med Emil och Edvin som också behöver en..? Man måste välja känns det som. Jag kan inte klona mig och blir tvungen att välja. Oavsett vilket val man gör så känner man en enorm skuldkänsla mot den som man lämnar. 




Detta suger så jävla mycket!

Man ser bilder på folks semestrar på sociala medier och jag är så avundsjuk! Jag vill oxå ha semester, bada, vara ute i naturen, gå på goa restauranger och dricka ett glas i solen...

Bitter blev jag minsann här på kvällen!

Over and out!
#1 - - Elisabeth:

Läser dina sista inlägg och tårarna rinner, så skönt att han klarat det bra! Lilla krigare!

Skuldkänslor suger, det är så svårt att välja, svårt att räcka och svårt att finnas till för alla små samtidigt. Ibland får man känna att det räcker, att det får vara okej och att det är så gott man kan. Ibland tänker jag att tiden när allt är för tufft, för tråkigt, för bittert och för "inte alls som alla andras" så tänker jag att det bara är en stund. Här hemma försöker vi kalla det ett mellanår, ett år som måste passera för att det ska kunna bli bra. Kämpa vidare! ❤️

Svar: Mellanår, tack!!! Så ska jag se det som Kram!!!
Sofie Erlandsson